Eygló frá Þúfum, e. Eldur frá Torfunesi u. Happadís frá Stangarholti fick årets (hitintills) högsta bedömning för 4-åriga ston på 8,53 totalt. Uppfödare, ägare och ryttare är Mette Mannseth. Foto: Árni Hrólfsson. Avelsvisningarna på Island duggar tätt och i veckan som gick hölls två visningar. På Hólar i norr och…
10.0 för samarbetsvilja! Sólon frá Þúfum & Guðmundur Björgvinsson vann även A-flokk på Islands största gæðingatävling häromdagen. Foto: Gísli Guðjónsson. På Island fortsätter avelsbedömnigarna för fullt och i går utdelades årets andra 10:a. Det är hingsten Sólon frá Þúfum (e. Trymbill frá Stóru-Ási u. Komma frá Hóli) som fick 10.0 för…
Ett axplock av färgprakande produkter från The Bohemian Horse.
Ishestnews har sedan starten i maj 2012 vuxit till en av nordens största nyhetssajter om islandshästar. Vi arbetar med seriös rapportering och skriver referat och publicerar bilder från de flesta evenemangen inom islandshästsporten och vi samarbetar med flera professionella fotografer. Vi träffar och intervjuar intressanta islandshäst-människor runt om i världen och vi har regelbundet de senaste nyheterna från Island. Ishestnews arrangerar även olika tävlingar med fina priser i potten och vi har nöjda annonsörer.
Varje höst lottar ut vi ut biljetter till SIHS och regelbundet gör vi mailutskick med rabattkoder till våra aktiva prenumeranter. Och nu är det dags att göra något för våra prenumeranter igen! I samarbete med Stockholmsbaserade företaget The Bohemian Horse kommer vi att lotta ut fina priser från BoH’s sortiment bland våra aktiva prenumeranter den 16 augusti.
The Bohemian Horse säljer stilsäkra ridplagg och accessoarer i härliga färger och HÄRkan du läsa mer om VD:n Ulrica och hennes koppling till islandshästar.
Allt som du behöver göra för att vara med i potten är att vara aktiv prenumerant hos Ishestnews före den 15 augusti 2020. Så om du inte redan prenumererar på Ishestnews så går det att köpa prenumeration HÄR för endast 69 kr i månaden eller för 588 kr per år och då får du ett inlogg med obegränsad tillgång till alla nyheter, reportage, bilder, referat och uppdateringar här på sajten samt specialerbjudanden via mail.
Är du redan aktiv prenumerant är du automatiskt med i utlottningen den 16 augusti.
Vi på Ishestnews vill tipsa om ett nysläppt album på Spotify, “Senn kemur vor” som skrivits av Magnús Ásgeir. Han är en av de hästuppfödare som drabbades värst i den förödande snöstormen på Island i vintras. Vi är många har sett den hemska bild när Magnús kämpar för att gräva upp och försöka rädda sitt skäcksto Freya ur snömassorna och de förekommer även i videon här nedan.
“That night I couldn´t sleep the herd was buried deep I dug on though the night and prayed for strength to fight”
Magnús har tidigare gett ut musik och efter vinterns hemskheter bestämde han sig för att skriva om det. Låten “Storm” är på engelska och handlar om den orkanliknande snöstorm som orsakade över 100 hästars död på norra Island i mitten av december 2019. Lyssna på texten och titta på videon här ovan så kan man kanske till en liten del förstå vad dessa hästbönder kämpade med och emot natt som dag i mitten av december 2019.
-Jag sov inte på 4 nätter och vi hade varken el, internet eller telefonkontakt att tillgå, hela systemet hade snöat sönder och samma, berättar Magnús Ásgeir.
-Plattan innehåller inte bara sorliga låtar. Den handlar även om det som kommer efter den hårda vintern, vår, värme, ljus och glädje. Och även en sång till mitt fina sto Ásdís, avslutar Magnús Ásgeir
Så gå nu genast in på Spotify och lyssna på Magnús Ásgeir och Senn kemur vor.
Petronella Davidsson i Bohemian Moss Yogings och Nói från Brösarpsgården. Foto: Laila Berglund.
Ishestnews har sedan starten i maj 2012 vuxit till en av nordens största nyhetssajter om islandshästar. Vi arbetar med seriös rapportering och skriver referat och publicerar bilder från de flesta evenemang inom islandshäst-sporten och vi samarbetar med flera professionella fotografer. Vi träffar och intervjuar intressanta islandshäst-människor runt om i världen och vi har regelbundet de senaste nyheterna från Island. Ishestnews arrangerar även olika tävlingar med fina priser i potten och vi har nöjda annonsörer.
Varje höst lottar ut vi ut biljetter till SIHS och regelbundet gör vi mailutskick med rabattkoder till våra aktiva prenumeranter. Och nu är det dags att göra något för våra prenumeranter igen! I samarbete med Stockholmsbaserade företaget The Bohemian Horse kommer vi att lotta ut fina priser från BoH’s sortiment bland våra aktiva prenumeranter den 16 augusti.
The Bohemian Horse säljer stilsäkra ridplagg och accessoarer i härliga färger och den 16/8 lottar vi ut ett valfritt par Yogings Ridbyxor, en BoH Yogi Longsleeve i valfri färg samt ett tränssmycke.
Allt som du behöver göra för att vara med i potten är att vara aktiv prenumerant hos Ishestnews före den 15 augusti 2020. Så om du inte redan prenumererar på Ishestnews så går det att köpa prenumeration HÄR för endast 69 kr i månaden eller för 588 kr per år och då får du ett inlogg med obegränsad tillgång till alla nyheter, reportage, bilder, referat och uppdateringar här på sajten samt specialerbjudanden via mail.
Är du redan aktiv prenumerant är du automatiskt med i utlottningen den 16 augusti.
Alla färger! Foto: Ishestnews.se På The Veterinary Genetics Laboratory (VGL) i Californien, USA arbetar man med högkvalitiv genforskning inom häst. B la genomförs DNA-tester för sjukdomar inom olika hästraser, färger och andra id-verifikationer av både tama och vilda hästar. Ishestnews vill tipsa om just färgtestningen. Genom att dra några hårstrån med hårrötterna från…
Eygló frá Þúfum, e. Eldur frá Torfunesi u. Happadís frá Stangarholti satte i dag nytt världsrekord för 4-åriga ston på 8,59 totalt. Uppfödare, ägare och ryttare är Mette Mannseth. Foto: Árni Hrólfsson. I dag hölls årets sista avelsbedömningar på Island och det var fantastiska poäng som delades ut. Eller vad…
Ronja frá Hólaborg blev högst bedömd på avelsvisningen i Hella med 8,47 totalt. Ryttare var Árni Björn Pálsson. Ishestnews har fått en pratstund med Kristina Forsberg som är meduppfödare och delägare i det 6-åriga stoet Ronja frá Hólaborg som blev högst bedömd på avelsvisningen i Hella förra veckan med 8,47 totalt. Kristina…
Vill man någonting tillräckligt mycket så går det, säger Elisabet Schenning. Foto: Bettina Bäck.
Islandshästen som kallas Viggo men heter Vignir från Tomtagården lyssnar förstrött på matte. De har precis varit ute på en utomhusritt.
Jag och Elisabet har hunnit prata under många ridrundor om vad det är som gör att medelålders ridrädda kvinnor fortsätter att ta sig till stallet.
Vad är det som gör att man fortsätter att sitta upp på hästar, trots att man egentligen inte vågar?
– Jag hade först ett sto. Hon gjorde mig så fruktansvärt rädd, berättar Elisabet.
Först i början var jag inte ett dugg rädd. Det kom med tiden.
Elisabet försökte under flera år att lära känna sitt sto och att våga lita på henne.
De tog gruppridlektioner och privatlektioner. Stoet reds till av en annan mer rutinerad ryttare. Inget hjälpte. Elisabet kände sig aldrig trygg. Väntade alltid på att stoet skulle skygga för något eller dra iväg. Det var inte en enskild händelse som orsakade rädslan.
– Det byggdes upp . . . jag kände att jag inte var en tillräckligt duktig ryttare för att ha kontrollen. Hon var så explosiv, jag kunde inte förutse när saker skulle hända. Hon tävlade mot andra hästar, kunde lägga i övre växeln för att komma om någon. En sansad galopp och så plötsligt hände det bara.
– Att jag inte hade förmågan att förutse när hon skulle dra iväg gjorde att jag till sist blev skraj i alla möjliga situationer.
Till slut gick det inte längre. Elisabet sålde stoet, stoet såldes vidare tills det hamnade hos en ägare som gillar fart.
– Hon har det så bra nu. Hon måste vara hos någon som verkligen kan njuta av hennes energi och framåtbjudning.
– Jag tänkte att om jag inte köper häst med en gång så kommer jag bara att sluta med ridningen. Elisabet trodde att mycket skulle ordna sig automatiskt med en lite mer godmodig häst. För fortsätta med sitt hästliv ville hon mer än allt annat.
Elisabet och Viggó, nöjda och glada efter en ridtur. Foto: Bettina Bäck.
– Jag åkte och provred en häst jag tyckte lät okej på annonsen. Provridningen gick helt fel. Det var en ganska pigg valack och tror inte jag förstod då hur mycket rädslan satt kvar i mej. Jag blev jättehård i handen och hästägaren blev sur på mej.
När Elisabet åkte därifrån och kände hon sig totalt misslyckad.
– Där någonstans gav jag upp, tappade det sista av självförtroendet.
– Jag red fortfarande lektioner i vårt stall en gång i veckan och tänkte att jag fick nöja mej med det. Där kände jag både ridläraren och hästarna och ridningen gick bra.
Men Elisabet hade fortfarande lite koll på hästannonserna och när annonsen på Viggo dök upp och hon läste beskrivningen av honom så bara visste hon att:
– Åker jag och tittar på honom – kommer jag vilja köpa honom.
– Annonsen hade precis kommit ut och jag visste att jag var tvungen att höra av mej omgående för att få chansen. Jag tvekade och tvekade och sen ringde jag och fick åka dit på provridning dagen efter.
Kvinnan som sålde Viggo beskriver Elisabet som “underbar”. Elisabet fick berätta sin historia och säljaren hade full förståelse för att Elisabet tidigare haft en häst som jag inte riktigt passade ihop med.
– Provridningen gick bra och jag sa efter tio minuter att jag köper honom om jag får.
– Det var exakt den hästen jag letat efter och jag visste det när jag läste annonsen och fick det bekräftat när jag träffade honom. Jag fick köpa honom!
Valacken Viggo är stoets totala motsats.
– Vi har faktiskt fått jobba på framåtbjudningen. Trots att han är lite bekväm av sig och att jag vet att han inte sticker så har jag fått jobba enormt med att våga lita på honom.
Redan från start red hon ut ensam på Viggo. Galopperade gjorde hon också – men inte på väg hemåt.
– Först i somras vågade jag mana på honom och även galoppera i alla riktningar och faktiskt njuta av farten och njuta av att vara bara han och jag (utan att spana efter faror).
Under sommaren bodde Viggo i en sommarhage.
Det gjorde också att det inte var lika lätt att få ridsällskap som när Viggo bor i vinterhagen nära stallet.
Elisabet valde medvetet att vänta med den utmaningen till dess att det var dags för flytt till sommarhagen.
Viggo hälsar på sin nya chef Refur. Foto: Bettina Bäck.
Hon gjorde överenskommelsen med sig själv att ta nästa steg och våga galoppera även i riktning mot stallet.
– Hela tiden måste jag träna på att ge mig iväg själv med honom så att jag inte blir bekväm och bygger upp rädslor igen. Det kommer tillbaks så lätt.
Trots att Elisabet litade på Viggo ganska omgående satt så mycket rädsla kvar i kroppen, hon har fått jobba mycket på att få den att släppa.
– Jag fantiserade ihop situationer som jag inte skulle reda ut, typ att möta skenande hästar, elaka vildsvin eller bli jagad av arga älgar och att jag inte skulle fixa att hålla Viggo lugn då.
Elisabet säger att hon intellektuellt kan förstå att allt det KAN hända nu med. Skillnaden är att hon faktiskt inte funderar så mycket på det längre.
– Jag fick jobba mycket med mitt sätt att tänka mer än med vetskapen om att ha en trygg häst.
– Det som är så härligt nu är att jag fortfarande kan ha dom där jobbiga tankarna, men så fort jag hoppar upp på Viggo så släpper det oftast. Men jag har fortfarande dåliga dagar och då tillåter jag mej själv att ta en lugnare tur.
Men vad ÄR det då som gör att du köpte en ny häst, som gör att du trots rädslor tvingar dig upp på hästryggen?
– För att jag vet att det får mej att må så bra. Det är kombinationen av umgänget med hästen, att få vara i naturen och sedan det sociala i stallet och att få dela ett intresse med andra.
– Och att jag tack och lov hamnat i ett stall där man inte behöver vara perfekt och att man vågar prata om till exempel ridrädsla, avslutar Elisabet.
En glad Madelen Johanson diplomet. Foto: Maja Bergenhem. Ishestnews har fått en pratstund med Madelen Johanson som nyligen klarade examinationen för Ridlärare II. Det är en ny och krävande utbildning i SIF:s regi och här berättar Madelen om hur den gick till. Kan du berätta om utbildningen för Ridlärare…
På Hólar universitetet på norra Island ligger Sögusetur íslenska hestsins som enklast kan översättas som Islandshästens historiska center/museum. Där finns mycket intressant att titta på och man slås av hur viktig islandshästen varit för islänningarna och för Island genom århundraden. Ishestnews fick tillåtelse av våra kollegor på Eiðfaxi att…
Ishestnews fick en pratstund med den svenska ryttarprofilen Jamila Berg som i somras startade en insamling för att stötta sin vän Edda Rún Ragnarsdóttir på Island. Edda Rún råkade sent i våras ut för en mycket svår ridolycka i samband med en passläggning. Edda Rún är fortfarande skadad och det är…
Árni Björn Pálsson, töltmästare på Hólar 2016. Foto: Karin Cederman/Ishestnews Nyligen blev det klart att Landsmót 2026 kommer gå av stapeln på Hólar, norra Island och det är b la lokalföreningen Skagfirðingur som är värd. 2016 hölls Landsmót på Hólar för första gången i modern tid och det blev både…
Jag har under en period publicerat en del artiklar på isländska på mina sociala mediasidor och fått många frågor om översättning av dessa.
Nu fick jag även möjligheten att få dela lite med Er Ishestnews läsare, och det tackar jag för. Detta kan möjligtvis vara historier som många av Er har bevittnat nån gång eller hört förr om några utav Er ens kommer ihåg min tid som jag bodde och jobbade i Sverige.
Nog om det, nu till dagens ämne.
Jag vill berätta en liten historia från min egen karriär, där många helt säkert känner igen sig i mycket vi sysslar med.
Jag har alltid haft höga ambitioner i det jag gör, ibland för höga kanske, högre än “kontosaldot” just då, men samtidigt har jag genom tiderna spelat huvudrollen att vara mitt absolut största hinder. Hur många gånger som helst har jag direkt gjort sabotage på mina egna framgångar bara genom att inte ha huvudet “rätt skruvat” när det gäller.
Som ung hästtränare och ryttare var jag rätt duktig passryttare, åtminstone på den nivå som jag jämförde mig med. Hade lätt för att lägga pass, och tyckte givetvis att det var otroligt roligt att rida pass och hade bra framgångar med ganska många hästar.
När jag sedan började utbilda mig mer, gick en stor utbildning som tränare och instruktör gjorde jag “missen” att jag började tänka väldigt mycket på hur man ska göra, tänka på läran och röra om i teknik och känsla som egentligen var redan bra och som jag behärskade på ett bra sätt.
Plötsligt var det väldigt komplicerat att lägga pass, svårt att rida pass. Som om det inte var nog så så hade just vid den tiden en tävlingshäst som var rätt svår i passen, och man fick tänka sig för.
På kort tid blev det så att rida pass var en jättegrej, en operation laddad med dåligt känsla att man inte klarar av det. Att man inte behärskar tekniken.
Tankarna inför varje läggning var alla i en riktning: “hoppas det går bättre än sist” “shit jag hoppas det inte strular igen”
Med andra ord, jag gick in i passläggningar med förväntningar om att de skulle misslyckas, att det inte kan lyckas.
Och självklart blev det så, typ varje gång, jag hade bestämt att det kan inte lyckas och boom, såklart blev som jag tänkte.
Där hade jag ärligt några år i min karriär laddade med svårigheter att lägga pass, och som det ofta blir när nånting blir svårt börjar man träna på alldeles för svåra och komplicerade saker. Man skapar alla möjliga “ritualer” rund läggningarna, ändra utrustning, byta bett, ändra skoning och allt möjligt.
Probelmet: Ryttaren är proppfull med tveksamheter, dåligt självförtroende för uppgifter, helt säker på att misslyckas och därför är han spänd och förstörde bra passlöp för sina hästar!!!
Lösningen tog iofs otroligt kort tid när problemet väl var uppe på ytan, och det var framför allt som jag brukar tjata om med mina elever att se löpet (situationen) framför sig, tänka läggningen ,even om hästen inte ens är i närheten går det att träna pass,se upploppet, uppgiften och resultatet lyckas.
Gå tillbaka till grunden, hitta glädjen och motivationen istället för negativt laddade värderingar rund passen, och sist men inte minst hitta tillit, att lita på saker som tidigare funkade fint, lita på den egna förmågan och känslan som tidigare har varit bra.
Att gå in i passläggningen med endast en tanke i skallen, att det ska lyckas, och njuta av kicken som en riktigt bra passläggning ger och är en av de häftigaste känslor jag vet.
Det jag ville säga med detta expel, spelar ingen roll vad vi sysslar med är några saker:
1. När en uppgift inte funkar som den ska är otroligt viktigt att arbeta med mentala bilder, ställa in rätta bilder i tankarna, och därmed ställa rätt förväntning inför uppgiften om det som ska hända och inte det som inta ska hända. Därmed går vi in i uppgiften med rätt mental inställning och kroppspråk som ändrar situationerna otroligt mycket.
2. När det går utför, inte går som det brukar, börja med att förenkla sakerna. Inte gräva sig djupar ned i mer komplicerade saker utan dela upp uppgiften i små enklare delar och därmed känna att man behärskar uppgiften på nytt.
3. Till tränare/ledare: Saker som eleven gör bra, har bra självförtroende och övningar som funkar bra bör man vara försiktig att ändra mycket. Att ändra teknik som eleven behärskar bra och utför nästintill omedvetet saktar ned reaktioner, för eleven måste börja tänka tekniken/känslan på nytt och därför kan man förvänta sig sämre teknink och resultat åtminstone tillfälligt. Om teknik ska justeras eller ändras är det väldigt viktigt att veta att man kan följa upp den ändringen fullt ut om den ska göra nytta.
Kom ihåg att för att kunna utföra en bra prestation, vad man en håller på med måste utövaren uppleva FLOW, där rörelser och allt agerande flöder utan ansträngning och nästintill omedvetet. För att uppleva tillståndet FLOW som egentligen är bra självförtroende i uppgiften är det viktit att kraven/förväntningar om resultatet stämmer med den upplevda förmågan inför uppgiften.
Tränare som lägger fram en allt för svår uppgift för en elev som inte är riktigt “där än” förstör flytet, eleven upplever stress eller ångest.
Med uppgifter som är alltför enkla, eller långt under elevens förmåga miskar motivationen avsevärt.
Just där har vi tränare en otroligt stor roll, och stort ansvar. Att elevens upplevda förmåga/kapacitet för tillfället överenstämmer med uppgiften den får.
Nu börjar det bli långt inlägg, och för att det ska bli sagt då är passridning naturligtvis som alltid otroligt rolig, rena toppen i tillvaron nästan tycker jag.
På bilden går Óðinn frá Silfurmýri en strålande fin flygande pass i bra balans med en passagerare med urhäftig känsla
Hinni Sigurðsson med 6-åriga Natan frá Silfurmýri, e. Stáli frá Kjarri. Foto: Sandra María Stefánsson/Ishestnews. En blåsig eftermiddag i slutet av oktober besöker Ishestnews ridinstruktören och tävlingsryttaren Hinni Sigurðsson i hans stall i Hafnafjöður i Reykjavík. I stallet tittar hästarna nyfiket fram för att hälsa och det finns inga…
Här syns spatt tydligt. Hasens nedersta glidled har inget brosk kvar och har kalkat igen som i det här fallet gjorde hästen mycket halt. Foto: Sandra Marin Stefánsson. Svensk forskning visar att spatt kan upptäckas tidigt. Det gör att forskarna hoppas kunna förstå varför förändringarna uppkommer och hitta sätt att behandla…
Gunnar Sturluson, ordförande i FEIF. Under helgen hölls Landssamband Hestamanna sitt årsmöte i Reykjavik på Island. Mötet hölls självklart digitalt och b la höll FEIF:s ordförande Gunnar Sturluson ett anförande där han berättade att FEIF kommer att arrangera VM i Danmark nästa år. Under förutsättning att sammankomst för 500 personer…
Karin Kihlberg kommer med stoet Birna till förväntansfulla hämtare. Foto: Ishestnews.se 2020 ser ut att blir ett rekordår för hästexporten från Island. Runt 2.000 hästar har lämnat ön i år och det är ca. 500 fler hästar än 2019. Icelandair Cargo har investerat i fler och nya exportcontainrar för…
Krákur frá Blesastödum. Foto: Henk Peterse. I går exporterades den kända fyrgångshingsten Krákur frá Blesastöðum från Island till Danmark. Krákur är född 2002 och fick sitt stora genombrott som 4-åring då han kom tvåa på Landsmót med b la 9,5 för tölt och 9:or för galopp, form under ryttare, samarbetsvilja,…